Tillbaka från semestern kände jag att det var dags för ett boktips igen. Den här boken rekommenderades av en av mina vänner. Han beskrev den som betraktelser från en förintelseöverlevare som skiljer sig mot vad man tidigare har läst. Den här boken är ett absolut måste att läsa.
Författaren till boken är Viktor Frankl, född i Wien 1905 och en österrikisk neurolog och psykiatriker. Frankl överlevde totalt fyra koncentrationsläger inklusive Auschwitz i Polen mellan 1942 och 1945. Under sin tid i koncentrationsläger förlorade Frankl sin familj och hustru. Han höll gömda anteckningar om sina funderingar kring överlevnadsmekanismer och psykologiska strategier som fångarna i koncentrationslägret använde sig av. Anteckningarna blev sedan grunden till logoterapin, en form av existentiell analys inom den humanistiska psykologin.
Boken, som på svenska heter ”Livet måste ha mening” beskriva hur vardagen var i koncentrationslägret utifrån tankar och funderingar hos fångarna. Delvis berörs vilka hemska förhållande som präglade vardagen för människorna som satt fångade i koncentrationslägren men också vad som gjorde att vissa lyckades hitta en mening i livet, en mening till att fortsätta kämpa, all misär till trots.
I boken beskriver Frankl den psykoterapeutiska metoden som involverar att hitta en mening i livet som man kan känna sig positiv inför och upprepade gånger visualisera ett positivt genomslag oavsett hur livet omkring oss ser ut. På så sätt kan man överleva även när du befinner dig i helvetet på jorden.
Frankl menade att hur man som fånge i koncentrationsläger tänkte och kände inför framtiden kunde påverkade chansen för överlevnad.
Enligt Frankl kunde man dela upp reaktionen från fångarna i koncentrationsläger i tre delar:
- Chock i samband med ankomsten till lägret och den första tiden
- Apatiskt efter att man ”vant” sig vid livet i lägret
- Avpersonifiering, moraliskt förfall, bitterhet samt disullisioner vid fritagning
Sammanfattningsvis konstaterar Frankl att meningen med livet finns i varje moment av att leva. Livet slutar aldrig att ha en mening, även vid närvaro av lidande och död.
Boken är uppdelade i två delar. Den första delen berör Frankls egna erfarenhet, hans tankar och funderingar, under tiden han satt i koncentrationsläger. Han beskriver delvis vad man i koncentrationslägret fick utstå och leva med varje dag men han berättar också djupgående om sina och andras tankar och känslor under tiden.
I den andra delen av boken redogör Frankl för sin idé (meningar med livet) samt den teori som han kallar logoterapi.
Logoterapi är ett koncept som baserar sig på att den primära kraften till motivation kommer från att som individ hitta mening i livet.
Teorin är baserad på existentiell analys med fokus på Kierkegaards ”vilja till mening”. Teorin utgår ifrån tre grundprinciper.
- Livet har mening under alla omständligheter, även dom mest miserabla.
- Vår största motivation för att leva är vår vilja att hitta en mening med livet.
- Vi har friheten att hitta mening i det vi gör och vad vi upplever, iallafall i det ställningstagandet vi gör i situationer av oföränderligt lidande.
Jag läste boken på engelska men den finns översatt till svenska (”Livet måste ha en mening”) för dig som känner för det. Oavsett vilket språk du läser boken på tycker jag att du ska läsa den.
